Resident Evil 4

15 april 2005

Tillverkare: Capcom

När Resident Evil 1996 släpptes till Playstation tyckte många att skräcken hade fått ett ansikte. Det var nog många som hoppade till vid första mötet av en zombie, som skrämdes av den ödsliga herrgårdens kusliga miljöer, och som skrek till när blodiga hundar plötsligt hoppade in genom fönstret. Det var längesedan nu, och sedan dess har Capcom släppt flera uppföljare, varav de flesta är bra men väldigt lika det första. Alltid samma påklistrade kameravinklar, samma zombier, och ungefär samma klurigheter. Jag hade precis undrat när Capcom en gång för alla skulle slå in den sista spiken i kistan och begrava Resident Evil för evigt när jag fick höra om del fyra.

Resident Evil 4 känns nytt på alla sätt, istället för de stela kameravinklarna som retade en till vansinne i de tidigare delarna hänger kameran nu ständigt bakom en, och man har en klarare blick över sin omgivning, samtidigt som en laserprick visar vart man siktar.
När man väl vant sig vid kontrollen känns den näst intill perfekt, men innan man gjort detta lär man svära sig hes över de till ytan fredliga invånarna som visar sig vara blodtörstiga galningar, och som jagar en med pinnar, yxor och (jag varnar känsliga läsare) motorsågar. Ja, tar man det inte försiktigt är priset man får betala sitt eget huvud, som lossnar i en fontän av blod. Inte så trevligt kanske, men är det något man lär sig snabbt i Resident Evil 4 är det att det inte finns särskilt mycket som är det.

Och så till handlingen. Man spelar som Leon (ni kanske känner igen honom från Resident Evil 2), som har fått veta att Amerikas presidents dotter har blivit kidnappad. Hans uppgift blir föga förvånande att rädda henne, något som ska visa sig vara svårare än han trott. Och mycket blodigare.
Spelet utspelar sig på okänd plats (jag skulle dock gissa på Spanien) och Leon inser ganska snabbt att något inte stämmer. Byborna, som Leon naivt trodde skulle hjälpa honom i hans jakt efter presidentens dotter Ashley, försöker döda honom. Resident Evil 4 innehåller faktiskt, till skillnad från tidigare delar, inte zombier utan nu är det hjärntvättade människor eller galna sektmedlemmar man stöter på, som faktiskt rör sig ganska snabbt; de kan öppna dörrar, hoppa in genom fönster och klättra uppför stegar. De är helt enkelt väldigt farliga.

I Resident Evil 4 samlar man på pengar, och för dessa köper man vapen och liknande uppgraderingar av underliga handelsmän som är placerade lite överallt under spelets gång. Även om detta verkligen inte känns som Resident Evil så fungerar det ganska bra. Man får även se till så att man har plats med allt man vill ha, den väska man måste få rum med alla sina ägodelar i (till största delen vapen och helande växter) rymmer inte hur mycket som helst.
I de föregående delarna behövde man en Ink ribbon varje gång man sparade, något som var väldigt jobbigt och antagligen var menat att höja skräcken, men dessa har tagits bort i Resident Evil 4, nu kan man till mångas lättnad spara hur ofta man vill så länge man står vid en Typewriter.

Precis som i Shenmue kan man aldrig ens under filmerna känna sig säker, ofta dyker det upp en bild på en eller två knappar på skärmen och då måste man vara snabb om man inte vill möta en säker död. Dessa QTE (quick time events) som jag väljer att kalla dem, kan även dyka upp under spelets gång, framförallt vanliga är de under bosstrider.
Grafiken i spelet är helt fantastisk, det är faktiskt något av det snyggaste jag någonsin sett och nu menar jag verkligen allvar. Allt ser så sabla snyggt ut att bara grafiken gör spelet värt att köpa.

Det är dock mycket mer actionorienterat än sina föregångare; när man i de tidigare delarna kunde gå runt i en stor herrgård och oftast bara klura på vad som behövde göras härnäst, är stora delar av Resident Evil 4 bara hjärndött skjutande. Det innehåller nästan inga klurigheter, (med undantag för en del enkla pussel som dyker upp här och var) något som jag verkligen kan sakna då jag gillar dessa. Capcom begravde sannerligen det gamla när de skapade Resident Evil 4.

Men trots allt skjutande är Resident Evil 4 fortfarande ett skräckspel. Trots att det är mindre läskigt än tidigare delar i serien kan jag känna stor skräck när det hus jag befinner mig i omringas av blodtörstiga människor, och mitt hjärta slår volter i bröstet när motorsågsmannen kommer springande runt hörnet och allt jag har kvar är två ynka pistolskott. Ja, Resident Evil 4 må vara mycket actionorienterat men skräcken är ändå inte försvunnen för det.
Det är även ett ganska stort spel, för mig tog det hela femton timmar att klara första gången jag körde igenom det, och det är i alla fall märkbart mer än de tio timmar de tidigare delarna i serien brukade ta. Okej, nu ska jag komma med min slutkommentar vilken egentligen är det enda som betyder något. Resident Evil 4 är precis det spel som behövdes för att rädda en spelserie på randen till undergång. Just nu finns det bara att skaffa sig till GameCube och jag råder er alla att göra detta. Annars kommer motorsågsmannen och tar er.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *