Shenmue I och II

3 mars 2005

Tillverkare: Sega

He shall come from a far eastern land across the sea. A young man who has yet to know his potential. This potential is a power that could either destroy him or realize his will. His courage shall determine his fate. The path he must traversed brought with adversity. I await whilst praying, for this destiny predetermined since ancient times. Awaiting in anticipation. A dragon emerges from the earth as ominous clouds fill the sky. A phoenix descends from the heavens trailing purple from its wings. The pitch-black night unfolds with the morning star as its only light. And thus, the saga begins.

Ibland stöter man på spel som skiljer sig från mängden, som bara genom sin originella spelidé skiner lite klarare. Det ni läste däruppe är början på vad jag anser vara en av världens bästa spelserier och dess namn är Shenmue.
Shenmue II var ett av de sista spelen att komma till Segas konsol Dreamcast. Egentligen skulle denna serie vara ett enda spel uppdelat i fyra kapitel men Sega gick i konkurs och Yu Susukis dröm om en serie på fyra spel smulades sönder. Detta var hans livsprojekt, och till min och många andras outgrundliga sorg får vi kanske aldrig någonsin spela slutet av denna fantastsiska spelserie.

Shenmue I börjar med en lång och gripande film. Ryo Hazuki är en vanlig japansk man i tjugoårsåldern som plötsligt blir vittne till mordet på sin far. Den man han växt upp hos och blivit uppfostrad av dör framför hans ögon och samtidigt som förövaren flyr från huset skriker Ryo vid sin faders kropp. Jakten på hämnd kan börja och tillsammans med den börjar också Shenmue.
Ryo Hazuki får tidigt höra att mördaren var en kines vid namn Lan Di och för att ta reda på mer går han runt i sin stad och frågar människor han känner om vad de kan tänkas veta. Ja, Shenmue handlar mycket om att fråga sig fram bland människor och klura ut vad som skall göras härnäst.
Spelen innehåller mycket frihet, man kan vandra runt i den stad man vistas i som man vill, besöka arkadhallar, tävla i street fights eller pröva sin tur med tärningar. Man kan även arbeta, och ibland är det till och med nödvändigt att göra det för att komma framåt i spelet. Dessa jobb kan bestå av många olika företeelser men oftast handlar det om att bära lådor nere i hamnen (låter kanske lite lagom roligt, jag vet).
Ju längre man kommer, desto fler platser besöker man och Ryo får hela tiden reda på nya ledtrådar rörande sin faders mord. Som ni kanske märker har det inte den mest originella av handlingar, (desperata hämndjaktar är något vi hört tusentals gånger), men glöm inte att detta är ett spel vi talar om och aldrig någonsin har ett spels handling fängslat mig såhär (förutom möjligtvis i Silent hill 2). Man bryr sig verkligen om de karaktärer som Ryo stöter på. Allt känns som en väldigt bra film och man själv spelar huvudrollen. Jag blir snabbt beroende av att spela och måste få reda på hur det går med Ryo. Jag inser att jag är fångad.

I Shenmue II fortsätter jakten på hämnd till Hong Kong. Detta spel är rent storleksmässigt säkert runt tre gånger större än sin föregångare, men detta är inte alltid till det bättre med tanke på hur lätt det är att gå vilse bland Hong Kongs alla gator.
Egentligen kan man inte kalla spelen fantasy-spel i ordets rätta bemärkelse, det är nämligen sällan jag spelar något så verkligt som Shenmue I och II, men likväl kan man inte blunda för att magin finns där. Lan Di söker nämligen efter två speglar och för dessa mördade han Ryos fader. Dessa två speglar sägs förenade befria något slags otroligt monster som förgör hela världen. Detta är i alla fall vad Ryo får höra i början av spelet, handlingen utvecklar sig mycket ju längre man kommer. Lan Di fann en av dessa speglar hos Ryos fader, den andra har Ryo själv. Det är alltså livsviktigt att Ryo hindrar Lan Di från att lägga beslag på båda speglarna.

Om man bara gillar spel med mycket action är dessa två spel antagligen ingenting för dig, trots det faktum att Ryo då och då stöter på slagsmål där man använder samma system som det i Virtua fighter (samma utvecklare) så slagsmålen är väldigt bra, även om de absolut inte är den mest centrala delen av spelen.
Ibland avbryts ens spelande av vad som kallas QTE (quick time events). Då får man genom snabba reflexer trycka på rätt knapp vid rätt stund. I vilket annat spel som helst skulle detta kännas frustrerande och onödigt jobbigt, men i Shenmue I och II är det precis perfekt, ett avbrott i två annars ganska lugna spel.
Röstskådespelarna håller när det gäller de stora karaktärerna godkänd klass, men statisterna låter mer som om de läser rakt ur manus. I Dreamcast-versionen av Shenmue II talas det dock japanska vilket jag verkligen inte har något emot.

Både Shenmue I och II har sina brister. I ettan är det tillexempel ofta så att man länge får vänta på ett visst klockslag (visserligen finns det mycket man kan hitta på medan man väntar, tillexempel arkadspel) och det är egentligen en bagatell men en bagatell man kan störa sig på. Som tur var är detta problem löst i Shenmue II, men även tvåan har sina brister då vissa bitar i slutet av det känns sega, inte för att det någonsin är så att man är i närheten av att tappa intresset. Ibland måste man också på olika sätt skaffa fram pengar för att ta sig vidare, detta kan vara irriterande och tidskrävande.
En sak värdig att nämnas är att Shenmue I är det spel som kostat absolut mest att utveckla någonsin. Och eftersom det tyvärr inte sålde som förväntat är anledningarna till att det är osäkert ifall en trea ska komma mycket på grund av bristande ekonomi från Segas sida. Istället tänker de publicera ett Shenmue online som om det skulle göra fansens väntan lättare.

Det borde finnas fler såhär originella spel; Susuki har praktiskt taget blandat tre genrer, äventyr, rollspel och fighting. Han skapar två fantastiska spel, som både blir mästerverk var för sig och tillsammans.
Shenmue II slutar precis som sin föregångare helt plötsligt, utan att man fått någon lösning. Men jag vill fortsätta äventyret, jag vill hämnas min faders död! I mina drömmar drömmer jag fortfarande om Shenmue III, hur det skulle kännas att hålla det i sina händer.
Shenmue II går att köpa till både Dreamcast och Xbox, men Shenmue I går dock bara att skaffa sig till en Dreamcast och jag kan försäkra er om att det är värt att göra det om så endast för det spelet. Shenmue I och II är en spelupplevelse man aldrig lär glömma och jag klassar det som något av det bästa jag spelat. Det värsta är tanken på att Ryo kanske aldrig någonsin kommer få hämnas sin faders död.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *