Sid Meier´s Civilization IV

9 december 2005

Tillverkare: Firaxis Games

Ja, då var det här, Civ4, den nyaste och piffigaste versionen av Sid Meiers klassiska Civilization-spel. Som vanligt har vi alltså ett turbaserat stategispel, där du ska bygga upp en civilisation, med början i mörkaste forntiden och med avslut en liten bit in i framtiden. Grunderna är sig lika, men en och annan nyhet finns.

Det första man förförs av är naturligtvis grafiken. Det går att zooma in på soldater, städer och arbetare nu. Elefanter viftar med öronen och träd vajar i vinden. Motspelarna är animerade och visar såväl glädje som ilska – med besked i vissa fall. Folk säger saker på (någorlunda) rätt språk (iofs rätt otydligt, så jag har lite funderingar över hur korrekt den där tyskan egentligen är – egyptiskan kan man misstänka är ren rappakalja), städerna är fulla av diverse spännande ljud, röster dyker upp och kläcker ur sig citat när man gör forskningsframsteg, och zoomar man ut lite mer än man hade tänkt sig hamnar man ovanför molnen och ser hela Jorden från rymden. Mycket tjusigt. Men som gammal Civ-nörd ställer man förstås lite högre krav än att det bara ska vara tjusigt.

Bland nyheterna är t ex att man kan utveckla sin civilisation och politik på flera plan än förut. ”Revolution” omfattar inte bara vilken typ av politiskt styre man väljer, utan man kan också påverka ekonomisystem, hur det funkar med arbetskraft, religiösa system samt rättssystem. Leaders dyker det upp fler av än förr, och av olika typer – de kallas nu Great People och kan vara Merchants, Scientists och Artists, bland annat. Deras användningsområden har också utvecklats jämfört med tidigare. De militära enheterna har fått ett nytt uppgraderingssystem, där man själv kan välja hur man vill specialisera dem. En annan skojig nyhet är missionärerna. Jätteroligt att skicka in en skäggig gubbe i granncivilisationen för att mässa loss lite, och kanske omvända en stad till den religion man själv har som statsreligion. Man kan även välja att ge sina städer olika profil, vilket bl a påverkar vilken typ av Great People städerna ger upphov till.

Eftersom poängräkningen blivit bredare, och valmöjligheterna fler, så påverkas förstås också strategin en del. Jag har inte hunnit spela spelet tillräckligt mycket för att testa den här teorin i praktiken, men det känns lite som om det i Civ4 snarare lönar sig att satsa på att bygga färre, men större, städer, till skillnad från Civ2 och Civ3, där man ofta försökte trycka ut så många städer som möjligt för att få hög poäng. Det man då ofta fick problem med var Corruption – detta moment tycks vara eliminerat i Civ4.

I början upplevde jag spelet som en smula rörigt – saker dök upp där jag inte väntat mig dem, och det tog ett tag innan jag kom på hur man skulle navigera mellan städerna på smidigast möjliga sätt. Jag är medveten att man ska bevara en sund skeptis och inte låta sig förföras av flashig grafik och nyhetens behag, men faktum är att jag så här efter ett par veckor bara kan komma på några små yttepyttesmå negativa saker med spelet: Det är lite svårt att se på vilken ruta vissa improvements egentligen är gjorda (men det kan man lätt ta reda på). Man hade kunnat göra inforutan Military Advisor lite mer användbar. Jag saknar rådgivarna, och jag saknar palatset. Musikspåren blir en smula enformiga i vissa tidsåldrar. Tja, det var nog det. Jag kan faktiskt inte komma en enda vettig anledning till att hålla igen på betyget utom rent konservativt nostalgiska skäl, vilka jag tänker bortse från, för det här är ett riktigt bra och riktigt snyggt spel.

Jo, jag kom faktiskt på en negativ sak till. Det är kraftigt beroendeframkallande. Hmm, men det var visst inget nytt.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *