Suikoden

17 augusti 2007

Tillverkare: Konami

Förräderi och krig råder i det vackra Scarlet moon Empire. Är imperiet korrupt eller är folket bara illojalt? Svaret på frågan ligger i spelarens uppgift att finna. Ta rollen som den unge Tir McDohl, en generalson tillika palatsvakt i imperiet. Sök sanningen tillsammans med en uppsjö av medhjälpare, krigare och magiker, när Tirs öde uppenbaras.

Suikoden är det första av, hittills, fem spel i den numera ganska välkända rollspelsserien. Det kom ut på den japanska marknaden år 1995 och på den europeiska ett år senare. Skaparna bakom spelet är företaget Konami, som bland annat även gjort spelserien Metal Gear. Spelet har lånat element från den kinesiska romanen Shui Hu Zhuan, som handlar om en ung man vars öde är att finna 108 krigare.

När jag första gången satte mig ner med detta spel blev jag, minst sagt, förvånad. Som vi alla vet var grafiktekniken i spel inte alltför avancerat för ett decennium sedan, men trots detta levererar Suikoden en grafik som kanske inte är hänförande, men minst sagt tillfredsställande, med spelets ålder i åtanke, givetvis. Miljöerna är vackra, animationerna snygga och bakgrunderna trevliga. Det enda jag finner dåligt, eller mindre bra snarare, med grafiken är porträttbilderna av karaktärerna. De är kantiga, oskarpa och utan något egentligt djup.

Ljudmässigt är spelet, om inte bättre än grafiken, så minst lika bra. Ljudeffekterna levererar tillräckligt, dock känns de, stundtals, något monotona och enahanda. Musiken är, å andra sidan, mycket mer än väntat. Inlevelsen i spelet stärks något otroligt då musikstyckena ger precis rätt stämning för de olika situationerna.

Om jag säger att grafiken är tillfredställande och musiken bra så är spelkänslan i övrigt otroligt bra. Spelets story är väl genomtänkt och lämnar ingen spelare uttråkad. Intriger, vändningar och överraskningar avlöses med fältstrider, sidouppdrag och så kallade “minigames”. I övrigt kan sägas att samtliga av spelets karaktärer, vilka där är mer än nog av, känns äkta, djupa och välbetänkta.

Det man dock kan kommentera något negativt på är att om man vill klara varje element av spelet; samtliga minigames, alla sidouppdrag och dessutom finna alla ”108 stars of destiny”, som de spelbara karaktärerna i spelet kallas, gäller de att man har huvudet på skaft, söker igenom varje del av varje stad, och återvänder till många ställen flera gånger. Något som kan bli tämligen långdraget i längden.

Som avslutning vill jag dock säga att om man väljer att spela spelet för storyn och inte för allt runtomkring den, så har man många timmars underhållande och spännande speltid framför sig. Detta är ett spel som verkligen får en att tänka: ”Bara en liten stund till.”

När jag nu tittar tillbaka på recensionen ser jag ingen anledning till att inte ge spelet en femma, men ändå gör jag det inte. Spelet är mycket bra och mycket roligt, men inte perfekt. Jag antar att spelet har få, om några, egentliga nackdelar, men inte riktigt tillräckligt starka fördelar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *