Suikoden II

26 januari 2008

Tillverkare: Konami

Tre år efter ”Scarlet Moon Empires” fall, har ett krig blossat upp mellan två närliggande länder; ”Highland” och ”City-State of Jowston”. Här, i uppföljaren till Suikoden, kastas spelaren in i det rådande kriget som den unge soldaten Riou från ”Highland”. Upplev spänningen och fasan när krigets sanna natur uppenbarar sig och vår unge hjälte måste välja mellan plikt och rättskänsla.

Suikoden II är andra delen av, hittills, fem i den mycket välkända rollspelsserien. Spelet släpptes år 1998 och dök upp i Europa två år senare. Spelets skapare, Konami, har följt den väg de tog i föregångaren och låtit sig influeras av den kinesiska romanen Shui Hu Zhuan.

Med dess ålder i åtanke, känns spelets grafik väl tillfredsställande med färgstarka animationer och stämningsfulla miljöer. De bristfälliga karaktärsporträtt som Suikoden I led av, har här åtgärdats och fått den klara, skarpa upplösning som krävs för att karaktärerna ska kännas riktigt levande.

Likt sin föregångare har Suikoden II fyllts med musikstycken som, i stort sett, uteslutande inger rätt stämning vid rätt tillfälle. Den redan lysande spelkänslan höjs till en än högre nivå när musiken inbjuder, om inte tvingar, spelaren att försöka förutse vad som komma skall.

Ljudeffekterna levererar, dock ej mer än knappt, då de, stundtals, känns något löjliga och en aning monotona. Här måste man dock, återigen, ta hänsyn till spelets ålder och inse att man troligen inte kunde göra bättre för ett decennium sedan.

Spelets story är djup, spännande och bjuder på många överraskningar, och en del kära återseenden, genom spelets gång. Detta kombinerat med sidouppdrag och så kallade minigames erbjuder spelaren många spännande och roliga speltimmar, där man verkligen drar sig, till det yttersta, för att lägga ifrån sig kontrollen när man väl plockat upp den.

Att klara spelet till fullo kräver dock, precis som i Suikoden I, många timmars idogt experimenterande, då man måste återvända till många ställen många gånger, söka igenom varje del av varje stad och se till att man verkligen läser all dialog noggrant. För er som läst min recension av det tidigare spelet, vet att det var något jag fann besvärande tidigare, dock har jag, efter att ha avslutat även denna del i serien, insett att detta endast är nöjsamt, för de som känner att de vill lägga ner all extra tid.

Avslutningsvis kan sägas att även om spelet, utifrån recensionen, låter väldigt lik sin föregångare, så är det endast i den allra bästa av meningar. Konami har behållit, och i viss mån, förbättrat det som redan var bra och åtgärdat det som var bristfälligt. Med en ny, i de flesta fall, originell story, har man ett spel som är en värdig uppföljare utan att vara en kopia.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *