Suikoden IV

14 mars 2008

Tillverkare: Konami

Satt omkring 150 år före händelserna i Suikoden och Suikoden II, får spelaren anta rollen som den unge riddaren Lazlo på ön Razril. Efter en serie oförutsedda händelser och en skamlös handling av en, före detta, vän, tvingas spelaren gå i exil och lämna sitt hemland. I sin exil lär han känna nya vänner och påbörjar kampen för att få återvända till Razril, nu som hjälte.

I början av 2005, släpptes detta fjärde spel i Suikoden-serien, i Europa, efter att dess föregångare, Suikoden III, ej kommit hit. Sina föregångare troget, låtes spelaren finna och söka 108 så kallade “Stars of Destiny”.

När jag satte mig ner med Suikoden VI, efter ett långt uppehåll sen eftertexterna på Suikoden II rullade förbi på skärmen, var jag full av förhoppningar; “Äntligen får jag spela ett nytt Suikoden.” Dock blev jag, tidigt, uppriktigt besviken. Den charmiga 2-dimensionella grafikmotor Konami använde sig av i de första två spelen var utbytt av en kornig, illa fungerande 3D-motor ur förstapersonsperspektiv. Lägg till de dåligt animerade rörelsemönster på såväl huvudperson som NPC, så har du ett spel som inte levererar grafiskt, ens lite.

Spelets musik och ljudeffekter är, precis som sina föregångare, väl genomtänkta och inger den bristande stämning som grafiken tillåter. Ljudeffekterna känns trovärdiga, om än något fåniga och musiken är stämningsfull och fantasieggande.

Det som gjorde mig mest besviken med denna, ej värdiga, uppföljare, var spelkänslan, som, till skillnad från de tidigare spelen, var fruktansvärt dålig. Fältslagen, som här utspelas på havet, är tråkiga, enkla och synnerligen fantasilösa. De turbaserade strider man stöter på regelbundet saknar charm, flyt och den sexpersonsformation som de tidigare spelen briljerade med.

Alla dessa brister fick mig att, innan jag verkligen satt mig in i storyn, känna avsmak för spelet och därför kan jag inte yttra mig om denna. Det jag dock kan säga är att den, efter 15 timmars spelande, inte var tillräckligt bra för att jag skulle åsidosätta bristerna och spela för storyns skull.

För att runda av det hela kan det sägas att Suikoden IV, i min mening, inte är en värdig uppföljare till den briljanta spelserien. Spelet gav mig inget nöje, då jag inte kunde låta bli att irritera mig på de nämnda bristerna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *