The Legend of Zelda: A Link Between Worlds

13 april 2015

Tillverkare: Nintendo

År: 2013

Speltid: 20 timmar

Det här spelet handlar om den unge smedslärlingen Link och hans äventyr. Link blir utsänd för att leverera ett speciellt svärd som smeden har tillverkat åt kaptenen för den kungliga vaktstyrkan. Mitt i uppdraget stöter han ihop med den elaka besvärjaren Yuga. Yuga är på väg att förvandla prästdottern Seres till en tavla, men den modige Link kastar sig fram för att stoppa illdådet. Yugas krafter är dessvärre för starka och Link kastas omkull och tappar medvetandet medan Yuga flyr med sitt magiska konstverk. När Link vaknar upp tvingas han av ödet (och prinsessan Zelda) att ensam ge sig ut på farliga uppdrag i både det ljusa landet Hyrule och det mörka landet Lorule för att hitta tre kraftamuletter och rädda de sju visa beskyddare som förhäxats av Yuga.

Handlingen hade kunnat tillhöra vilken fantasyberättelse som helst från det tidiga 90-talet, men mest av allt påminner den om spelet The Legend of Zelda: A Link to the Past (Super Nintendo, 1991). A Link Between Worlds är en uppföljare som utspelar sig i samma värld, men flera generationer framåt i tiden. Till skillnad från många fantasyförfattare har Nintendo däremot den förbluffande förmågan att få en  ständigt återkommande story att kännas ny och fräsch i varje installation, trots att manusförfattarna ofta inte ens bemödar sig att hitta på nya namn till karaktärerna. Det här spelet bär på ett långt arv men det känns ändå nytt, fräscht och spännande. Berättelsen är full av nostalgiska gliringar till det förflutna, men alla spelmoment med pussel, strider och tempel är nya så spelmässigt känns det inte som en återupprepning.

A Link Between Worlds är det första Zelda-spelet som utformats specifikt för Nintendos bärbara 3DS-konsol. Till skillnad från 3D-remaken av Ocarina of Time så har 3D-funktionaliteten alltså bakats in i spelets grundläggande mekanik och pussel istället för att bara vara en fin yta. Link styrs oftast ur ett uppifrån-perspektiv i en miljö liknande den i Super Nintendo-spelet, men med 3D-grafiken ger nytt djup och tydliga höjdskillnader. Den centrala förmågan i detta spel är dessutom att Link kan växla mellan sin vanliga, fysiska gestalt till att kliva in i väggar och bli en målning som bara kan röra sig i två dimensioner. Detta ger ett nytt sätt att utforska världen och en ny dimension för att lösa spelets många pussel och problem.

3DS_ZeldaLBW_1001_06 3DS_ZeldaLBW_1001_14

En annan central nyhet är att Nintendo släppt taget om det linjära upplägget där varje del av världen måste utforskas i en given ordning genom att nya föremål låser upp nya vägar framåt. Istället finns nästan hela arsenalen av föremål och vapen tillgängliga från start, vilket gör att alla delar av kartan blir möjliga att besöka i valfri ordning. Detta sker genom ett uthyrningssystem som samtidigt skapar ett reellt användningsområde för pengar och vars straffavgifter skapar ett starkt incitament att inte dö under spelets gång. En briljant förbättring av spelmekaniken!

Pussel, grottor, tempel och bossar håller hög kvalitet. Mycket är bekant för den vane Zelda-spelaren, men mycket känns också nytt och nyskapande. Världen är spännande och klurig att utforska med en lagom varierande svårighetsgrad. Spelet är dessutom rikt strösslat med sidouppdrag, minispel och samlarföremål för den som gillar sådant, men de är inte viktiga för att klara huvuduppdraget i spelet. Spelet har också vissa Street pass-funktioner som ger ett flerspelarläge där spelare över wifi kan tävla mot varandra men även detta är ett sidospår som inte påverkar handlingen i spelet.

På det stora hela är spelet en vacker nostalgihyllning till 1991 års föregångare samtidigt som det är en av de starkaste delarna av serien som helhet. Jag rekommenderar det varmt!

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *