The Lord of the Rings: War of the Ring

7 april 2012

Tillverkare: Liquid Entertainment

Jag har aldrig rört ett rollspel i hela mitt liv. Eftersom jag föddes i datorålder spelade jag sådana här spel istället. Det här spelet bygger vidare på spelen The Fellowship of the Ring(2002) och The Hobbit(2003) som båda är baserade på Tolkiens Middle Earth. Dock i större skala.

Man spelar antingen den onda eller goda sidan. Den goda sidan består av alver, dvärgar, men av Gondor, men av Rohan etc… Den onda sidan består av orker, uruk-hai, vargar, troll, men av Haradrim etc…
Dessutom kontrollerar man olika hjältar man kan komma att känna igen. Som Aragon, Legolas, Gilmi, Saruman, Gollum, Witch-king av Angmar och även några nya som spelmakarna lagt till. Handlingen är enkel: Krossa fienden totalt. Oavsett om du spelar kampanj eller online handlar allt om att utmanövrera motståndaren. Du kan hamna i Hemls Deep eller Mirkwood eller landskap utan namn. Spelet påminner mycket om Warcraft III där du bygger upp en stad eller fästning som producerar trupper åt dig som du kan uppgradera och använda för att vinna. Olika byggnader fyller olika funktioner som t.e.x. watchtowers skjuter pilar medans fortress producerar hjältar med unika förmågor.

Om man utgår ifrån Tolkien är det inte mycket man känner igen. Förutom en eller två strider som Battle of Helms Deep är de mesta konflikter uppdiktade av Liquid Entertainment. Man får besöka karaktärer innan Sagan om Ringen eller flera århundraden tidigare som erövringen av Minas Ithil. Ibland har de till och med förvrängt delar av boken där spelet går sin egna okomplicerade väg. Och ibland tar de personer eller raser som är undanträngda i boken och ställer de i rampljuset. För det mesta är konflikterna okomplicerade. Men det kan fortfarande vara spännande att kunna kommendera arméer att kriga med.

Det som höjer betyget är landskapen. Det är vackra, mörka eller dystra beroende på vilken miljö och känsla de strävar efter. Och det lyckas faktiskt pricka rätt på alla platser. Lothlorien är fylld av träd med gyllene kronor medans Minas Morgul bara är ödemark. Till skillnad från Peter Jackson mörka allvarliga Middle Earth är har spelet en sagosyn på världen men behandlar den fortfarande med värdighet när det gäller våldet. Jag tror det är en hel del man känner igen här. Dessutom är bakrundmusiken något av en klassiker inom spel och jag har hört andra spel använda samma. Ädel, lugn, mörk inte särskilt äventyrlig men vacker.

Om man ska spela War of the Ring bör man försöka undvika att relatera till Tolkien för det förstör spelupplevelsen. Man ska inte spela spelet för att det är baserat på Sagan om Ringen utan för att det är ett lagom underhållande spel.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *