The Magical Quest starring Mickey Mouse

17 december 2005

Tillverkare: Capcom

Musse Pigg är väl inte direkt den första karaktären man tänker på när man hör ordet ”fantasy”, men Capcoms skapelse till gudabenådade Super Nintendo är ett spel fyllt med magiska monster, onda trollkarlar och underliga världar.

En dag när Musse och hunden Pluto är ute på ängen och kastar boll med vännerna Kalle (Anka) och Långben råkar Musse kasta en boll lite för långt som Pluto skall hämta. Pluto försvinner iväg och Långben lovar att hämta honom. Men när varken Långben eller Pluto kommer tillbaka är det upp till dig som spelar att inträda rollen som Musse och återfinna din borttappade hund. Du dras in i en mycket underlig värld fylld med magi, monster, elaka trollkarlar och liknande otyg, där allt kan hända. Inte världens mest upphetsade historia kanske.

The Magical Quest starring Mickey Mouse var mitt första spel till mitt Super Nintendo (jag tror det gick loss på 600 kr eller någonting i den stilen), och således ett av dem jag spelat allra mest. I spelet kan man hitta olika dräkter att ta på sig (trollkarlsdräkt, brandmannauniform och alpklättrarställ) som gör det lättare att ta sig förbi fiender och hinder. I sann Nintendoanda är det vanligaste sättet att förgöra fiender att hoppa på dem, men man har även möjlighet att använda magi, kasta olika stenliknande saker (påminner en del om tegelstenarna i Super Mario-spelen) och även använda sig av brandslangen när man har sin brandmanoutfit. Dock har man inte begränsat med magi kontra vatten utan får köpa påfyllning i de olika magiska affärerna som finns gömda runt om i spelet, när man börjar få slut.

Spelet har en stor brist: avsaknaden av svårighetsgrad. Spelet är bara för enkelt. Man har oändligt antal försök på sig, och får man Game Over är det bara att ta välja Continue och fortsätta spela. Även det faktum att det inte finns någon sparfunktion eller något lösenordsystem som gör att man alltid måste börja om från första början när man stänger av spelet är en nackdel. Det gör att de första banorna/världarna är helt sönderspelade även om de senare fortfarande kan vara lite kul att testa. Dock tar man aldrig sig tid och kämpar sig igenom början för att komma dit, och jag spelar i stort sett aldrig detta spel nuförtiden.

Betyget, trots att det är så enkelt att det blir tråkigt, blir ändå en stabil trea. Detta mycket för att spelet är välgjort utseendemässigt och någorlunda varierande spelmässigt. Slutet är också en överraskning (kanske mest för att jag var yngre när jag varvade det första gången), och är en kul del i det hela. Spelet lämpar sig bäst för en yngre publik.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *