The Stanley Parable

22 november 2015

Tillverkare: Galactic Cafe

År: 2013

Speltid: ????

THE END IS NEVER THE END IS NEVER THE END IS NEVER LOADING THE END…

Hur ska man ens börja beskriva ett spel som The Stanley Parabel? Rolig: Check. Galen: Check. Satiriskt: Check. Metafysisk: Check. Brittisk: Check. Filosofisk: Check. Men vad jag än gör kommer min beskrivning av spelet aldrig göra det rättvisa så bara gå och spela det! Köp det åt dig och dina barn och låt det lysa upp eran dag. Ladda ner demon, den är gratis och spoilar inte spelet alls. Men jag gör ett försök iallafall. Det var från början en Half life mod som utvecklarna gjorde för de kunde implementera spelande i den.

“When Stanley came to a set of two doors, he entererd the door on his left.” – Berättaren

Du spelar Stanley som jobbar i en kontorsbyggnad och sitter framför en monitor där han trycker på knappar hela dagarna år ut och år in. En dag försvinner alla i byggnaden och en berättare dyker upp från ingenstans. Sedan ger du dig av och utforskar byggnaden och gör val… ELLER GÖR DU?!

Inget spel får mig att tänka så mycket som The Stanley Parable. Vare sig det handlar om valens natur och huruvida de faktiskt spelar roll i ditt liv eller om din agens i spel över huvud taget så är berättaren där och driver med det. Kevan Brightings röst och humor är spelets höjdpunkt och det mest innovativa i ett spel på länge. Den interaktion man har med honom vare sig man lyder honom eller försöker trotsa honom är som att ha en vän man inte är säker på är med en eller mot. När du spelar ett spel tror du att du är i kontroll men du har inte kontroll trots att spels sägs vara det mest interaktiva av alla medier. Det driver också med andra spel med stor kärlek. Musiken är riktigt bra även om det inte finns mycket av den, allt ifrån det mystiska till det det spännande, till de heroiska.

“When all your paths have been created for you long in advance, death becomes meaningless as will life.”  – Kvinnliga berättaren

Sökandet efter spelets historia och meningen är i kärnan på Stanley Parable. Den börjar mystiskt och man har ingen aning vad som händer, man vill desperat veta vad som hänt och händer men man kommer aldrig få reda på det. För det mesta försöker man hitta de olika slut spelet har som kan ta allt från en minut till 20. Spelet har inget slut, varje gång man tror att man vunnit det börjar man om och cykeln tar aldrig slut. Saker förändras men de har ingen betydelse tycks det, även om man hoppar till varje gång något nytt händer. Du kommer spela om samma slut för att försöka se om något är annorlunda, du kommer säkert missa något men du har upplevt det. Du kan inte misslyckas vilket är därför en del säger att det inte är ett spel och det finns inga utmaningar att övervinna,

Man skulle kunna säga att det är en slags sandlåda, ett konstverk, där man försöker testa gränserna för vad man kan göra. Man försöker testa sin agens i den här världen utan logik och konsekvenser full av absurda element som hjärnkontroll och museer över spelets skapelse. Jag har redan sagt är det är värt din tid och du kan ta den lite i taget om du vill. Det är ett av de få spelen utan slut jag rekommenderar fast jag varnar dig att du kommer ifrågasätta din existens.

THE END IS NEVER THE END IS NEVER THE END IS NEVER LOADING THE END…

Hur ska man ens börja beskriva ett spel som The Stanley Parabel? Rolig: Check. Galen: Check. Satiriskt: Check. Metafysisk: Check. Brittisk: Check. Filosofisk: Check. Men vad jag än gör kommer min beskrivning av spelet aldrig göra…

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *