Vampire The Masquerade: Bloodlines

17 februari 2005

Tillverkare: Withe Wolf Interactive, Troika

Well, för att vara mig själv och ett stort fan av White Wolfs värld, the world of darkness så hade jag givetvis en hel del förväntningar när spelet Vampire the Masquerade: Bloodlines tillkännagavs…
Ett spel som utspelar sig i world of darkness där man iklädd rollen som en nykläckt vampyr skall göra allt för att lisma för den pompöse prinsen av Los Angeles, LaCroix.
Spelet utvecklades av Troika (gamla Black Isle) och baserades på den nya revolutionerande HL2 motorn, vilket bara det är en sak som verkligen talar för spelet, men lika snabbt smulades dom förväntningarna sänder när jag väl började spela spelet, vad var det då i denna produktion som gick så otroligt galet?

Spelkontrollen är väldigt grundlägande som det FPS det är, man hoppar, springer, sidstegar och duckar som i vilket quakelir som helst, dialogerna med spelets många NPC (non-player characters) är identisk den i Fallout där du beroende på färdigheter, klan och bakgrund får olika mängder dialoger att utnyttja.
Grafiken är väldigt bra men det laggar extremt mycket i stora strider, stora städer och har benägenheter att hänga sig i tid och otid, väldigt dåligt utnyttjande av HL2 motorn som för övrigt inte hackar på samma maskin.

Klanernas obalans är extremt störande, Malkaver och Venture är i stort sett det enda som man kan spela utan att en svettas genom spelet, dom övriga klanerna är helt onödiga att ens spela då dom antingen är rena slaktmaskiner vilket tar bort spelets finess eller har urlöjliga diciplines.
Stridssystemet är i min åsikt helt värdelöst, striderna känns väldigt diablolika och närstrid med svärd och yxor är så otroligt överlägset skjutvapen att det inte ens är någon ide att investera i firearms-värdet.

Uppdragen är varierande, från totalt urfåniga “hämta föremålet, ta med det, gå ut” till “gå in, döda allt och alla, döda stor boss, gå ut” men dom tappar oftast en stor del av sin charm då det är otroligt lätt att bara springa in döda allt och springa ut igen.
Historien man spelar i är dock väldigt välskriven och faktiskt en av dom sakerna som verkligen gör spelet värt att spela, det finns 5 olika slut varav 3 är totalt likadana fast med varierande slutsekvens.

Kortfattat är detta ett ofullständigt spel, det släpptes alldelles för tidigt då det till och med finns en bugg i spelet som gör att du inte kan klara en bana, det släptes för ett tag sedan en patch för att ta hand om det men ett spel skall inte släppas med sådana stora buggar.
Jag ger det betyget 2, synd att inte ens Troika kunde rädda dess underbara bakgrund.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *